Till dig!
Du patetiska människa som kommenterar min, Emmas och Veronicas blogg med diverse påhopp. Ge upp för fan hur gammal är du. Jag har tittade upp ditt ip-nr och har fått fram en person med namn som jag känner till från långt bak i tiden. Jag ser ingen anledning till att du ska hålla på som du gör. Vad får du ut av det? Jag är tillräckligt stark i mig själv för att INTE ta åt mig av det du skriver och det är inte oss det är synd om som får dina kommentarer det är dig. Får någon av oss en kommentar till så kommer vi anmäla det. Du behöver uppenbarligen hjälp och det är för din skull vi anmäler. Det kan inte vara kul att må som du gör när du utför dina handlingar att klanka ner på andra människor för att själv känna sig bättre är inget normalt beteende.
Jag önskar dig lycka till i livet och att du får det självförtroende och den
självkänslan som alla människor är värda att ha.
Mamma funderar...
Kom på en rolig grej som min mamma sa förra helgen. Vi var ju på Jokkmokks marknad för ett tag sedan och jag trotsade ju verkligen min värk så jag fick halta runt armkrok med mamma. Undertiden vi gick på marknaden tyckte mamma att alla log så glatt mot oss och hon funderade på varför. Nu har hon kommit på det. Folk kanske trodde att vi var homosexuella och att hon fått värsta lammköttet på kroken. Hahaha hon är fasen amazing min mamma. Vi har väldigt kul humor jag och mamma kan skämta och skoja om det mesta ibland finns det knappt några gränser.
Gammal bild på oss när vi köpt oss varsin schyst mössa för 30 spänn på H&M skratta så vi grät.
Min Mamma och Barnens mormor hon är tame tusan BÄST!
♥
Barn är en gåva.
Barn är ju egentligen inte något man kan planera. Både Freija och Loke flyttade in på egen initiativ, helt plötsligt var dom bara där och visade plus på stickan. Det var ingen nervös väntan eller planering inför kommande plus, vi visste ju helt enkelt inte utan det bara dök upp men ack så välkommet ♥
Både graviditeten med Freija och Loke tycker jag gick fort kanske att Lokes gick fortast just för att vi redan hade en liten hemma. Denna den tredje graviditeten har gått jätte sakta och går fortfarande sakta. Kanske för att man planerat väntat och hoppats på att få bli gravid. Tossingen planerade vi ju. Vi ville ha ett tredje barn. Fast vi sa när vi väntade Freija att vi BARA skulle ha ETT. Varje månad höll man koll på datum och perioder, hoppades att mensen skulle utebli. Nu gick det förvisso ändå fort för oss men när man verkligen vill och hoppas hela tiden så går det ju super segt. Barn är inget man planerar barn är en gåva. Så sant så sant. För oss tog det tre månader innan Tossingen väl flyttade in. Hela sommaren gick åt till att planera och pricka in dagar. Sista försöket körde vi med ägglossningstest och då satt den minsann. Mitt i prick!
Eftersom det var så efterlängtat så fick vi ju veta det jätte tidigt i graviditeten. Tog två vanliga tester med streck som visade jätte svagt plus sen tvingade jag mamma och springa på apoteket och köpa ett digitalt. Stackarn hade även månaden innan fått fara in på apoteket och shoppa åt mig. Haha. Det digitala ser ni på bilden ovan. Snacka om LYCKA! Jag vet att många kämpar i år för att bli gravida, och jag tycker tre månader var lång tid. När jag plussat på det digitala bad jag Freija hålla upp det för kameran och hon fråga glatt "Vad är det här?" En penna svara jag och hon godtog den förklaringen.
Sen var det de där med den evighetslånga tystanden. Man vill ju bara skrika ut för hela världen att vi väntar barn, men näää lite får man väl lov att hålla sig. Fast det blev inte så länge. Med Loke väntade vi till vecka 16 innan vi gick ut med det denna gång halverade vi den tiden och gick ut med det så tidigt som i vecka 8. Händer det nåt så händer det nåt det går inte att göra något åt det och tyvärr kan det ju hända olyckligheter när som helst i en graviditet vare sig man passerat vecka 12 eller inte. Som tidigare nämnt man är aldrig helt säker. Innan vecka 8 hängde jag i alla fall mycket på Familjeliv och läste om folk som plussade och också skulle ha barn i Juni. Nu är jag med i en låst grupp på Facebook där vi som väntar Junibarn snicke snackar, skönt att ventilera med folk i samma situation som är lika långt gångna.
I slutet på januari var det dags för rutin ultraljudet. Rädsla och skräckblandad förtjusning.
Men där var HAN en levande frisk liten kille. Mycket av oron släppte och vi kunde rulla fram en hel vecka i graviditeten. Från första bf 22/6 så blev vi flyttade till den 15/6 det blir kanske ingen Midsommarbebis trots allt, men ska han följa sina syskons fotspår så lär han ju ha brådis. Freija kom en vecka innan bf och Loke 3 veckor innan bf men båda två var normalviktiga och färdiga. Så vi får väl se hur lillebror gör.
Idag är vi i vecka 23+5 och tiden har aldrig gått så sakta, men det är otroligt mysigt att känna sparkar och rörelser inifrån magen. I natt tror jag inte han var stilla mer än några sekunder det var riktigt lajbans där inne i magen. När Freija eller Loke skriker eller låter mycket brukar han också kicka runt. Undra om han blir rädd. Han lär ju vara härdad när han kommer ut i alla fall ;)
Du är SÅ efterlängtad Lillebror
♥
Jäääääärn.
Vill ni ha en järnuppdatering? Idag har jag ätit bladspenat. Jäklar vad gott det var eller heter det babyspenat? Hur som helst fina gröna löv i plastförpackning. Imorn blir det spenatsoppa utan ägg. Eftersom äggen inte är snäll mot gallan. Dock funderar jag på om det är vitan eller gulan som gör att man får anfall. Skulle det vara gulan så är det ju inget problem att pilla bort den och bara ha kokt äggvita.
Sen tar jag ju en shot med blutsaft varje morgon till första järntabletten. Man får hurvas gode mycket då det smakar riktigt illa men då tänker jag på dom stackarna som Anna Skipper plågar med mega stora drinkar i Du blir vad du äter, jag har ju bara en liten shot på 20 ml att tvinga i mig.
I veckan har jag fått i mig 3 järntabletter/dag, blodpudding, kött, spenat, broccoli och en massa c-vitamin i form av Proviva med smak av Apelsin och Blodapelsin. Det är väl tusan om inte värdet skjuter i höjden. Snart blir jag väl järnförgiftad på kuppen så som jag kämpar och ligger i.
Heja heja!
Järn, järn, järn...
Hela mitt huvud tänker järn, järn, järn hela tiden snart sitter jag väl och knaprar spik som Pippi Långstrump. Idag köpte jag en flarra Blutsaft, trots att det smakar otroligt illa och inte har hjälpt mig tidigare så tänkte jag ge det ytterligare en chans. Nu ska järndepåerna fyllas upp till bristningsgränsen. Allt för att slippa järndropp som dom hotat med under dom andra graviditeterna. Låter otäckt tycker jag. Dessutom kostar det 1000 kr som man får plocka ur egen ficka och det finns faktiskt andra grejer att göra för den kosingen men måste man så måste man kroppen och barnen går före allt.
Fast vi hoppas ju att värdena ska ha gått upp nu till nästa dejt med BM om två veckor.
♥
Solen!
Så underbart när solens strålar letar sig in genom fönstret. När såg man solen senast liksom. Det var inte igår. Men det är inte bara positivt med sol, med solen kommer även dammråttorna och dom här flygande dammkornen som kan reta gallfeber på mig. Hur man än går ann här hemma så försvinner dom inte. Längtar till snön försvinner så man kan börja greja i trädgården. Pratade buskar och sånt med mamma igår. Hallonbuskar och jordgubbsplantor. Kanske även smultron. Mumsigt! Tänk att få ha det hemma i trädgården. Dessvärre lär jag ju vara höggravid när det är dags att börja plantera men det ska inte hindra mig. Tvärtom kanske det bådar gott inför förlossningen.
♥
Åh där kommer tjockisen...
Skrålar mina barn glatt när jag går mot bilen där dom och mannen sitter och väntar på mig.
Idag har jag varit på MVC för att ta ett nytt hb prov. Sist låg värdet på 105 nu hade det sjunkit till 98(!) Faaaasen. Nu tyckte BM att jag skulle proppa i mig hela TRE järntabletter om dagen. Vi pratade även om mitt gallanfall och hon tyckte det var skit dumt att jag inte hade åkt in när jag hade det, hon vart nästan arg på mig. Nu måste jag åka in såfort jag får känningar igen. Jag blir en smula less som att det inte är nog med allt man inte får äta när man är gravid nu måste jag även passa mig för att äta en massa bara för att jag inte ska få ett nytt anfall. Vågar knappt äta frukt alls. Man kan tydligen äta apelsiner, clementiner och sånt men jag vill ha annat. Inte ens vindruvor kan jag äta. För att inte tala om grönsaker... skit skit skit! Ingenting får man äta! Ang järnvärdet också om det inte stigit till nästa gång blir det utredning... igen! Har fått gå igenom det med alla graviditeter.
På Måndag ska jag äntligen prova på att jobba igen. Ska bli kul att komma tillbaks efter sjukskrivningen. Saknar faktiskt att jobba det blir lite långtråkigt att vara hemma. Sen måste jag fylla i för graviditetspenning, idag fick jag mitt moderskapsintyg. Känner mig lite "efter" där man vill ju gärna ha svar så snart som möjligt om hur det blir med den saken. Så man slipper oroa sig för det och ska man då gå på gravpenning vore det kul att hinna jobba lite annars blir veckorna så långa fram till bf.
Just ja jag måste tipsa er om en gröt, så in i vassen god så den går inte att låta bli. Jag äter den både till frukost och kvällsmål med mackor till. Sååå smarrig och nu i veckan hade dom extrapris på den på "vår" affär 5 paket för 100 kr heja! Perfekt att ha med sig också då det är portionsförpackningar i paketet.
Ska försöka be mannen att knäppa några bilder på magen med systemkameran framöver har bara bilder tagna med mobilen. Vore ju skoj att ha någon fin bild också.
Tjing Tjong.
Är han bäst eller?
Jag tror jag blir lite bortskämd av min fina karl ♥
Tusen tack ÄLSKLING!
Snart vankas det middag här i vårt hus. Det blir enkelt. Marinerad lövbiff, pommes, bea och persiljesmör. Varför äta ute när man kan mysa på hemma istället. Förresten heja Sverige dom vann ju faktiskt matchen i eftermiddags i brist på annat på tv så låg jag och små kollade med mannen.
Skola, förskola funderingar.
Jag och barnen satt och pratade framtid. Skola, förskola och sånt där. Loke tyckte det var lite hemskt att Tossingen kommer få gå på förskola själv "Asså mamma han kan ju inte gå själv" söt plutt. Loke och Freija har ju alltid haft varandra på förskolan och Tossingen kommer bara ha sig själv. Förhoppningsvis ska vi väl inte behöva söka till förskola allt för tidigt utan vi ska spara dagar så Tossingen börjar till han är två år har vi väl tänkt. Känns helt galet att man redan sitter och funderar över sånt men allt måste ju planeras. I alla fall tänkas på. Sen vill man ju gärna få förskoleplats på "rätt" ställe. Jag kommer inte ha samma förskola som Loke och Freija gått på som förstahandsval utan jag ska försöka få plats på en annan som skulle funka bättre med dom större barnen och deras skola, men det är långt tills vi är där.
Nu väntar vi med spänning på att få veta vart Freija ska börja skolan, finns ju bara två alternativ så det blir ju det ena eller det andra. Det viktigaste för mig är att hon hamnar med sina förskolekompisar som hon känner. Jag hörde mig för lite på förskolan och Freija ska få besöka skolan i vår och sedan kommer deras fröken och besöker dom i förskolan. Känns så spännande allting, tänk att hon blivit så stor. Nästa månad blir hon 6 år! Vart tog tiden vägen?
♥
Alla hjärtans dag.
Köpte lite hjärtefika till familjen.
♥L O K E ♥ L O V E♥
Freijsan var inte lika munter som sin bror, men hon tyckte hjärtat smakade bra. Freija har en förkärlek till att klä upp sig på speciella dagar och då är det alltid den här klänningen som åker på. Min födelsedag var en sådan likaså pappas och nu Alla hjärtans dag. Gullfia. Hon har handväska och klackskor också.
Sockerfylld och glad kille.
Hoppas ni får en toppen dag Alla hjärtans dag eller ej. Det är ju Fredag.
Kramar♥
Born in paradise.
Skulle inte tacka nej till denna underbara doft. Köpte ju deras Cherry in the air förra året och den tog fort slut. Slurp sa det, äh nu lät det som jag drack upp den hehe men splash då så lät det ;)
Älskar Escadas fruktiga lätta dofter.
♥
Smärtgränsen.
Huvudet upp och fötterna ner!
Idag är jag på benen igen. Igår var jag dötrött efter en hel vaken natt och jag hade som efterkramper hela dagen, men jag fick i mig en havregrynsgröt, te, delikatessknäcke med smör och pasta med lite sås. Då kändes det bättre i lilla magen. Lill prinsen kickar på för fullt så han verkar inte ha tagit nå ont av eländet i alla fall. Imorse blev det återigen en gröttallrik och te till frulle.
Igår efter att ha skrivit inlägget fick jag endel kommentarer på Facebook. Då började jag fundera på det här med min smärtgräns. Jag måste ha en väldigt hög sådan och vet i princip inte när jag har för ont för mitt eget bästa. En sak att jämföra är ju när jag skulle föda Freija. Hade värkar hela tiden och var öppen 8 cm när jag kom in till förlossningen men jag trodde inte det var dags. Det skulle ju göra ondare. Jag har fött bägge barnen utan bedövning så ja min smärtgräns är nog nästan för hög för mitt eget bästa. Jag vet helt enkelt inte när smärtan är alldeles för hög. Jag kan ta väldigt mycket, men som en vän skrev var jag tvungen att krypa/åla mig fram genom huset ja då är det väl tame fasen akut. Ja såhär i efterhand så känner ju även jag så. Dumt av mig att inte kontakta vården, men nästa gång kommer jag inte tvivla då ska jag ringa direkt jag får känningar.
Idag har jag fått hämta ut två paket det ena innehöll Tossingens fina babynest och det andra min fina skötväska som jag vann. Den passade perfekt på vagnen och hade så många fiffiga fack. Kommer verkligen få plats med ALLT i den. I brevlådan låg det också ett paket som innehöll kanelbullar direkt levererade från Pajala. Världens bästa mamma hade bakat och skickade ner en påse. Värmde upp en i micron och mumsade i mig, finns det något bättre fika en varma kanelisar? Tror inte det va!
Puss och kram och tusen tack för kommentarer här, på fejjan och insta.
♥
Har genomlidigt den värsta natten.
Igår kväll klämde jag i mig tre päron. Barnmorskan rekommenderade det i samband med järntabletter för att hålla magen igång. Fy sjutton vad jag ångrar det nu. Klockan 21:00 satte det igång. Kramperna från h-vetet. Jag föder hellre miljoner barn än att genomgå dessa kramper engång till. Det var så illa att jag fick krypa fram genom huset för att ta mig till toaletten. Jag kräktes upp alla päron, inget annat. En kräkning och kramperna höll på från 21:00 till ca 07:00 sen har dom kommit och gått i mindre kraft därefter. Ett tag trodde jag det var dags att föda barn för dom kom så tätt men inte i rätt del av magen, utan detta satt i övre delen av magen och strålade mot höger.
När jag satt/låg inne på vårat minimala toalettgolv så ropade jag på mannen. Jag ropade och ropade inget svar, ville inte ropa så högt att jag väckte barnen tillsist fick jag tag i min telefon och ringde honom där han låg och sov i sovrummet ringde säker 4 gr men han svara och sa inget. Då fick jag nog och kämpade mig krypandes/ålandes över golvet in till honom i sovrummet. Bad honom ringa ambulans men efter en liten stund kom vi överens om att avvakta. Man vill ju inte ringa i onödan och jag tror min smärtgräns är jäkligt hög för jag stod ut. Jag kämpade mig igenom alla kramper. Gick knappt att ligga eller sitta för att minska smärtan.
Jag satt/låg i soffan hela natten med balkongdörren öppen försökte koncentera mig på dåliga tvprogram men det var svårt. Klockan 06:00 ca kom mannen upp och skulle till jobbet, strax därefter kom barnen upp och tittade på barntv och jag fick slumra någon timme med dom bredvid mig. I detta nu kommer kramperna med väldigt lite kraft och mycket längre mellanrum. Freija var så söt och gjorde en kopp te till mig och fråga om jag ville ha smörgås. Vet knappt om jag vågar äta något för jag är så rädd för smärtan, men jag ska försöka få i mig något som är snällt för magen. Om jag kommer uppleva detta engång till så kommer jag inte tvivla på att ringa ambulans. Det är garanterat det värsta jag genomlidigt i mitt 27 åriga liv. Jag hade aldrig klarat av att sitta upp i våran bil hela vägen till sjukhus, så som jag legat och krålat i soffan hela natten av smärta.
Detta önskar jag inte ens min värsta fiende. Varför ska jag behöva utstå allt det här mitt i min graviditet? Jag fick ett likadant krampanfall för ett tag sedan efter att ha ätit rårivna morötter. Första gången jag hade ett krampanfall var 2008 efter att jag fött Freija men sen har det varit lugnt tills nu... Hur mycket ska man orka med? Känner mig som en jäkla hypokondriker mitt i allt elände men jag kan inte rå för den smärta som min kropp ger mig i tid och otid.
Det värsta är ju att man blir så jäkla rädd för att bebisen i magen ska lida av det, men han har sparkat hela morgonen så jag hoppas han mår bra.
Lille Tossingens kläder.
BORN 2014 i stlk 62. Har så mycket 50-56.
Björnbyxorna där har jag även i blått i större storlek.
Omlottbodys som alla säger är så bra, nu har jag tre st har aldrig gillat dom förr men ger dom en ny chans.
Gulligt set från Lindex.
Och mysfilten som vi även har i rosa. Då vi verkligen ville ha den men tossingen kommer använda både den rosa och blå. Sen så har jag kvar jätte mycket av Lokes bebiskläder, det är så mysigt att titta igenom kläderna och minnas Loke i miniatyr. Freija har vikt alltihop och lagt ner det i vagnen.
Babybox.
När vi hade varit på Ultraljudet så passade vi på att hämta ut en gratis babybox på Apoteket Kronan i Piteå. Boxen innehöll både det ena och det andra. Blöjor, våtservetter, nappflaska, skedar, liten leksak, tops, prover, Bamse schampoo m.m. Eftersom jag inte ska amma denna gång så lär vi ju ladda upp med nappflaskor. Nu har vi i alla fall en att starta med :)
♥
Allt och inget.
Så sätter man sig vid datorn för att man ska uppdatera bloggen. Tänkte lägga in några bilder, men det ville inte datorn fy faaaasen vad jag hatar Windows 8 snart slänger jag datorn i väggen ;) Man känner sig en smula omodern som inte fattar något alls. Går knappt att fixa med bilder eller något. När jag väl hittat hur man startar om datorn då, minsann blev datorn lite mer sammarbetsvillig men fortfarande galet rörigt.
Igår for jag med min bror och A på Jokkmokks marknad. Inte världens mest exemplariska ide medtanke på min värk. Men i Jokkmokk mötte vi upp mamma, R och Lilla E så jag fick stödja mig på mamma genom marknaden. Sen fick jag förvisso sota för min dumma idé på vägen hem i bilen och till kvällen. Usch vad ont jag hade och så även idag. Jag har aldrig varit på Jokkmokks marknad förut och igår var det 0 gradigt ute så då körde vi. Dock känner jag mig lite snopen såhär efteråt. Alla pratar om marknaden som värsta grejen och den är ju så känd men jag fick då ingen Aha upplevelse och lär inte besöka den igen...
Efter marknaden följde mamma, R och Lilla E med hem till Älvsbyn, dom hade ju husvagnen så den ställde dom upp på vår parkering och sov i den. På kvällen var det hockey på tv så jag, mamma och Freija kröp ihop i husvagnen och kollade på Melodifestivalen. Jag brukar inte se det längre, men nu kollade jag med dom andra tjejorna ;) känns inte som att man missat så mycket genom att inte titta på det tidigare.
Idag "betalade" mamma av husvagnsplatsen genom att städa lite här hemma hos oss. Hon är så snäll lilla Mamma. Jag dammsög vardagsrummet och det kändes. Fasen när ska denna värk släppa? Jag är sjukskriven fram till den 21 feb. Hoppas verkligen jag kan börja jobba igen då. Har fått låna en TENS-apparat från sjukgymnasten men tycker inte den hjälper nåt. I Fredags satt jag på Hälsocentralen i över 2 timmar och väntade. Hade fått en akuttid till att träffa en läkare och då blev jag sjukskriven. Ganska intressant att sitta där på HC i två timmar och se människor passera förbi. Det var jag och en farbror som hade akuttid och vi satt där medan dom som hade bokade tider gick in och försvann... en akuttid får max ta 10 min och vet ni vad det kostar? 200 kr! Galet när man ändå måste sitta och vänta så länge också.
Om inte värken gått över till den 21 feb så kommer jag få sitta där igen på en akuttid. Håller tummarna för att jag får slippa det! Men vad ska man gö liksom.
Idag har jag och mannen hjälpts åt och gjort palt. Mumsigt som tusan.
Nä nu ska jag lägga upp nå bilder till ett annat inlägg som kommer upp snart.
♥
Jag vann!!!
Gissa om jag blev glad när jag såg detta hos Linnea igår. Jag har snart tre barn och har aldrig ägt en skötväska. Jag har alltid kört på en vanlig "större" väska men nu när jag vunnit en så kommer jag ju ha en :) Så kul. Dock valde jag en som inte var så skötväskelik. Utan mer som en vanlig väska. Super snygg!
Stödbälte.
Ska man skratta eller gråta? Beställde ett stödbälte idag mot foglossningen. Fick tips om sidan via barnmorskan, la in beställningen och allt sen ikväll får jag ett mail att det inte finns i lager och åter finns i lager om 14 dagar!!! Alltså jag behöver det NU idag. Helst igår! Googlade fort som fasen fram en annan sida som sålde likadant så nu hoppas jag verkligen att bältet är påväg från dom istället. Den sidan jag först beställde ifrån skulle ju ha jätte snabb frakt hoppas att det är samma med denna om det nu finns inne. Har fortfarande inte fått något bekräftelsemail. Faaan jag blir galen.
Snälla håll tummarna med mig!
Hello Tisdag.
Idag har jag och barnen ätit lunch med lillebror och A på Fluxen. Hade sån tur att jag fick skjuts både till Flurren och VC där jag hade tid för min foglossning. Värre var det på promenaden hem, kändes som walk of shame när man halta fram genom byn och gick snabba myrsteg över övergångsställena. Nu har jag i alla fall beställt ett bälte och imorn ska jag ringa sjukgymnasten och därefter läkaren igen på Torsdag. Man har det man gör samtal hit och dit. Hoppas verkligen jag får hjälp med det här.
När vi lyssnade på Tossingens ♥ så slog det 140 slag/m. Blodtrycket var bra och järnvärdet var sämst. Nu får jag alltså inte fuska mer med mina järntabletter. Hej Laktulos, övermogna päron och plommonjuice ;) Förövrigt var Tossingen inte alls med på noterna när vi skulle lyssna på hjärtat han bara sparka och sparka så det rent syntes utanpå magen. Han hade riktigt lajbans i magen och gjorde kullerbyttor. Har märkt att han är vaken så mycket mer nu. Det sparkar och rullas runt hela tiden. Så mysigt. Jag bär tydligen honom väldigt lågt ner därav kan foglossningen vara så intensiv och kanske blir det bättre när han flyttar sig uppåt, men det är tydligen vanligt att man bär längre ner när det är tredje barnet. Barnmorskan fråga om jag gått och blivit gammal ;) haha. Jo tack jag kände mig som Agda 78 när jag haltade hemåt.
♥
