Tjohoo, mina ögon går i kors och jag har tillbringat kvällen med fröken Skäringer. Har snart läst ut den första boken, men kände för en liten break mellan alla bokstäver, så sätter jag mig och skriver bokstäver själv istället. Jag kan ju säga så mycket som så, att någon sömn blev det inte för min del idag, så det är 24 timmars vakenhet just nu. Sa jag att ögonen går i kors. Jag kan knappt läsa vad jag själv skriver. Så stavfel och annat nonsens bjuder jag på en natt som denna.

 

Idag när vi gick från förskolan testade jag något nytt. Freija gnällde om ont i benen, orkar inte gå... maaaammmaaaa! Då frågade jag henne om hon ville köra vagnen. Jodå glad i hågen tog hon över rodret och förde skutan framåt med lillebror i förpiken. Efter ett tag la jag av en kommentar på utmärkt bebisspråk. "Fejja Åkaj inte gååå meeej haj ont i benen, fälla Fejja bäääj mig" sådär tjoade jag på och gnällde tills vi nåt vår destination. Ungarna skrattade så dom kiknade och vägen blev helt plötsligt inte så lång att vandra, men tillsist tyckte både Freija och Loke att mamma skulle skärpa till sig och ta tillbaks den vanliga mamman och skippa bebisen. *PoFF* sa det och så var den vanliga mamman tillbaks och barnen var glada och prydliga i ett par minuter.

 

När vi kom hem från förskolan så lekte vi med lera. Jag vet inte hur många paket med såndär leklera barnen har fått när dom fyllt år. Nu plockade vi fram alltihop och degade så det stod härliga till. Men ve och fasa det fanns bara EN kavel! (degare) vad gör super morsan då? Jo hon drar fram en klädroller och rullar in den i gladpack och *Tadaaa* Nu har barnen varsin fin kavel och kan dega bäst tusan dom vill medan mamman tittar på och dricker kaffe. jaja lite trollhår och hjärtan knådade jag väl fram ;) Sen kom även morbror och faster förbi och degade loss med oss ;)

 

Nä om man skulle till att göra någon nytta här på arbetet. Jag kan ju säga er att jag sitter i en smärre rövarkula! Det pågår en renovering på mitt arbete så det finns ingen tv och ingen soffa att sitta i. Jag sitter i värsta byggröran och golvet är täckt av tapebitar och såntdär papper som ska skydda från fläckar och sånt. Ni ska bara veta vad det prasslar när man går, så man vågar ju knappt röra på sig med risk för att någon vaknar.

 

Förresten Freija var super ledsen ikväll när hon fick veta att jag skulle jobba hela natten "Vaaaarför måste du barnvakta dom heeeela natten, jag kommer sakna dig så jag inte kan gå till förskolan" och hon grina och grina. Min älskade lilla flicka. Ena stunden är hon så stor, så stor, ja hon försöker iallafall vara och andra är hon så liten så man bara vill fälla ut sina skyddande mamma vingar och låta henne krypa in under och känna mammas tröst och närhet. Loke rörde det minsann inte i ryggen att mamma skulle jobba hela natten men min lilltutta hon var inge glad hon.

♥