Imorse var det uppstigning tidigt. Jag hade nämligen lovat Sandra-Desiré att följa henne och titta på en jycke i Luleå. En Yorkshireterrier dam vid namn Diva på 2 år och 10 månader. Jag borde nog fasen börja knäcka extra som levande GPS. Mitt lokalsinne är inte av denna värld. Jösses så bra jag hittar överallt. Utan att veta varken adress eller någonting så stod vi i princip utanför hundägarens dörr när vi ringde och frågade vart hon bodde. Say hello to miss Sherlock! Vi satt en stund och bekantade oss med den lilla damen. Dessi ställde frågor och Diva viftade glatt på svansen och hoppas mellan oss och hälsade.

 

Det hela slutade med att Diva fick följa med till Älvsbyn på prov en vecka, så nu får vi se hur det slutar. Innan vi styrde kosan hemåt så blev det ett snabbt lunchstopp på Mc Donalds. Göttans alltså. Min Lilla Meny slank ner i ett litet nafs! Slurp sa det bara.

 

Om ni undrar varför jag skrev Sandra-Desiré där ibörjan så är det bara för att Sandra har namnsdag idag och både jag och Dessi heter just Sandra. Vi satt och diskutera det i bilen i vilken ordning man har tilltalsnamn, mellannamn osv. Sen kom vi på att tänk om vi hetat Sandra-Desiré och Sandra-Caroline liksom som dubbelnamn. Det låter lite elegant typ kungligt, men oj så jobbigt att skriva och långt att presentera sig. Man ska nog vara glad att man heter bara Caroline. Sen så diskutera vi det här med smeknamn. Varför heta Desiré eller Caroline när man ändå alltid får heta Dessi eller Carro, då kunde man ju likagärna hetat så istället, men men alltid har man något att filosofera över.