Jag vet int hur det kom sig men hele jäkle veckan har en prate dalmåle. Det går liksom it att sluute. Fyy faåån. Åh skratte får man göe också dah. Morsan och mormor och alle har fått träffe henne dalkullen. Jag börje med en ny medicin här om veckan, börje fundera på om dalmål var en av de månge biverkningarne typ en på miljånen och jag får den såååklart! Skämt åsido. Hur faaån ska dette shlute(?) Det rolige med denne åkomma är ju att den smitt av sä på omgivningen det är it bare ja som prater dalmål. Nä hörni nu måst jag shlute ska ut och mate Dalahästen. Förresten ses vi på dansbandveckan i Malung? ;)