Året var 2014.

* Nytt jobb
* Bebis
* Resa till Södern
* Besök från Södern och Norr.
* Nytt jobb
* Freija börja skolan
* Sorg
 
2014 började jag jobba på min egen rad den 2 Januari. Jag hann dock inte jobba speciellt mycket innan jag blev sjukskriven för min foglossning som inte gick ihop med mitt tunga arbete och foglosningen berodde på vår lilla bebis som låg i magen. Våran Thor, Tjorven Nilsson. Graviditeten var nog den värsta jag genomgått. Har alltid älskat att vara gravid men denna gång var ingenting sig likt. Ont i hela kroppen, sämst blodvärde, och det ena med det tredje. Thor var beräknad i Juni men redan i april ville han komma ut första gången då blev jag inlagd och fick sprutor för att stanna upp förlossningen samt skynda på Thors lungutveckling, jag var inlagd i 3 dagar och blev utskriven på Valborgsmässoafton. Sedan var det många svängar fram och tillbaks till SUS. Den 24 Maj var det då dags tyckte Thor och fort gick det. Vattenavgång 21:15 och han föddes 22:34, vi han precis in till sjukhuset. Världens finaste kille fick vi 2750 g och 44 cm lång, han var verkligen mini, mini men nu är han ju stora killen på över 9 kg på julafton blev han 7 månader, tiden går alldeles för fort jag vill dra i nödbromsen!
 
 
I somras var vi på en underbar tripp med HUSVAGN till Södern. Vi besökte Furuviksparken, Kolmården, Ullared och Pappa och bonusmor. Husvagn is the shit! Så jäkla mysigt. Jag vill ha en husvagn, bättre än alla sommarstugor i världen. Man är ju som en snigel har huset med sig var man än far, kidsen uppskattade det enormt och med en bebis var det heller inget problem. Vi hade många mysiga dagar.
 
 
I Augusti hade vi hela familjen här uppe i pärlan. Mamma, pappa, Bonusmamma och alla syskon. Det var så himla kul att umgås allihopa, men vilket jobb att ordna mat till ca 10 personer varje dag, men det var det värt. Älskade familj
 
Under min föräldraledighet kom det ut en massa nya jobb åt kommunen. Jag passade på att söka, för skoj liksom och jag fick en utav tjänsterna! Helt galet det trodde jag aldrig, men jag blev så glad. Denna tjänst är på ett ställe där jag tidigare har vikarierat och trivdes väldigt bra. Så efter föräldraledigheten så börjar jag jobba där. Det är en dag/kväll tjänst.
 
Freija har ju börjat skolan. Nya rutiner, nya pedagoger, det ända som är som förr är kompisarna då alla från hennes förskola hamnade i samma klass, sen har det dock tillkommit ett eller annat barn. Det har inte varit en dans på rosor för Freija att börja skolan. Det har varit måna protester och mycket bråk, när hon är i skolan har det dock varit hur bra som helst bara hon kommer dit. Hon har blivit som en lite tonåring ena stunden är hon så go och tillmötesgående och nästa är hon helt tokig och bara trotsar. Vi föräldrar ha verkligen utsatts för många prövningar i år, men det är ju förståeligt det har varit många omställningar på korttid. Från trygga förskolan med brorsan vägg i vägg till att bara ha sig själv, men nästa år kommer Loke efter då han böjar skolan efter sommarlovet. I Skolan har dom badat och simmar varannan Fredag och sedan har dom åkt skridskor varje Tisdag. Nu när snön lagt sigt ska dom börja åka skidor och Freijsan fick ett jättefint set skidor i julklapp hon har kört några speedvarv här ute på Lövis hej vare går!!!
 
 Oktober blev en sorgens månad. Jag fick ett hemskt samtal av pappa att min kusin gått bort. Pappa sa "Robban har gått bort" min första reaktion var "Va? vilken Robban?" för inte tror man att en 21 åring bara ska tas ifrån oss sådär. Det var svårt att ta in, svårt att förstå. Det är en enorm tragedi för hela familjen. Det är så orättvist, men jag är glad att jag kunde ta mig ner och få ett sista farväl på begravningen. Träffa och hålla om familjen. Vara på rätt ställe. Det kändes så jobbigt att sitta här hemma 100 mil ifrån allihop som man bara ville vara ett stöd åt. Det var en sådan lättnad att landa på Arlanda och vara i samma stad som alla andra. Det var en fin men väldigt sorglig begravning. Det går nog inte en dag utan att man tänker på Robban och hans närmaste familj. Ni är i mina tankar ♥
 
År 2015 har jag inga speciella mål att uppnå. Ja det skulle väl vara det där förbaskade körkortet, men jag är ju så jäkla harig när det gäller att köra bil. Poppe har ju till och med fixat en bil till mig så det vore väl fasen om jag inte skulle ta mig i kragen nu. Hehe. Men jag hoppas att 2015 kommer innehålla mycket glädje, kärlek och visdom.
 
Sen önskar jag er alla ett gott slut och en bra början på 2015!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0