Barn är en gåva.
Barn är ju egentligen inte något man kan planera. Både Freija och Loke flyttade in på egen initiativ, helt plötsligt var dom bara där och visade plus på stickan. Det var ingen nervös väntan eller planering inför kommande plus, vi visste ju helt enkelt inte utan det bara dök upp men ack så välkommet ♥
Både graviditeten med Freija och Loke tycker jag gick fort kanske att Lokes gick fortast just för att vi redan hade en liten hemma. Denna den tredje graviditeten har gått jätte sakta och går fortfarande sakta. Kanske för att man planerat väntat och hoppats på att få bli gravid. Tossingen planerade vi ju. Vi ville ha ett tredje barn. Fast vi sa när vi väntade Freija att vi BARA skulle ha ETT. Varje månad höll man koll på datum och perioder, hoppades att mensen skulle utebli. Nu gick det förvisso ändå fort för oss men när man verkligen vill och hoppas hela tiden så går det ju super segt. Barn är inget man planerar barn är en gåva. Så sant så sant. För oss tog det tre månader innan Tossingen väl flyttade in. Hela sommaren gick åt till att planera och pricka in dagar. Sista försöket körde vi med ägglossningstest och då satt den minsann. Mitt i prick!
Eftersom det var så efterlängtat så fick vi ju veta det jätte tidigt i graviditeten. Tog två vanliga tester med streck som visade jätte svagt plus sen tvingade jag mamma och springa på apoteket och köpa ett digitalt. Stackarn hade även månaden innan fått fara in på apoteket och shoppa åt mig. Haha. Det digitala ser ni på bilden ovan. Snacka om LYCKA! Jag vet att många kämpar i år för att bli gravida, och jag tycker tre månader var lång tid. När jag plussat på det digitala bad jag Freija hålla upp det för kameran och hon fråga glatt "Vad är det här?" En penna svara jag och hon godtog den förklaringen.
Sen var det de där med den evighetslånga tystanden. Man vill ju bara skrika ut för hela världen att vi väntar barn, men näää lite får man väl lov att hålla sig. Fast det blev inte så länge. Med Loke väntade vi till vecka 16 innan vi gick ut med det denna gång halverade vi den tiden och gick ut med det så tidigt som i vecka 8. Händer det nåt så händer det nåt det går inte att göra något åt det och tyvärr kan det ju hända olyckligheter när som helst i en graviditet vare sig man passerat vecka 12 eller inte. Som tidigare nämnt man är aldrig helt säker. Innan vecka 8 hängde jag i alla fall mycket på Familjeliv och läste om folk som plussade och också skulle ha barn i Juni. Nu är jag med i en låst grupp på Facebook där vi som väntar Junibarn snicke snackar, skönt att ventilera med folk i samma situation som är lika långt gångna.
I slutet på januari var det dags för rutin ultraljudet. Rädsla och skräckblandad förtjusning.
Men där var HAN en levande frisk liten kille. Mycket av oron släppte och vi kunde rulla fram en hel vecka i graviditeten. Från första bf 22/6 så blev vi flyttade till den 15/6 det blir kanske ingen Midsommarbebis trots allt, men ska han följa sina syskons fotspår så lär han ju ha brådis. Freija kom en vecka innan bf och Loke 3 veckor innan bf men båda två var normalviktiga och färdiga. Så vi får väl se hur lillebror gör.
Idag är vi i vecka 23+5 och tiden har aldrig gått så sakta, men det är otroligt mysigt att känna sparkar och rörelser inifrån magen. I natt tror jag inte han var stilla mer än några sekunder det var riktigt lajbans där inne i magen. När Freija eller Loke skriker eller låter mycket brukar han också kicka runt. Undra om han blir rädd. Han lär ju vara härdad när han kommer ut i alla fall ;)
Du är SÅ efterlängtad Lillebror
♥
Kommentarer
Sara
Vad fint du skriver!
Oh känns verkligen som alla gravida nu för tiden. det är ju så mysigt. Jag blir så sugen när jag läser.. Men sen kommer jag på mig själv också med att man inte får sova, byta blöjor och kräk..
Kan tänka mig det var tre långa månader. Hoppas han kommer 3 veckor innan, tyckte det är rätt lagom :)
Trackback
