Idag är jag på benen igen. Igår var jag dötrött efter en hel vaken natt och jag hade som efterkramper hela dagen, men jag fick i mig en havregrynsgröt, te, delikatessknäcke med smör och pasta med lite sås. Då kändes det bättre i lilla magen. Lill prinsen kickar på för fullt så han verkar inte ha tagit nå ont av eländet i alla fall. Imorse blev det återigen en gröttallrik och te till frulle.

 

Igår efter att ha skrivit inlägget fick jag endel kommentarer på Facebook. Då började jag fundera på det här med min smärtgräns. Jag måste ha en väldigt hög sådan och vet i princip inte när jag har för ont för mitt eget bästa. En sak att jämföra är ju när jag skulle föda Freija. Hade värkar hela tiden och var öppen 8 cm när jag kom in till förlossningen men jag trodde inte det var dags. Det skulle ju göra ondare. Jag har fött bägge barnen utan bedövning så ja min smärtgräns är nog nästan för hög för mitt eget bästa. Jag vet helt enkelt inte när smärtan är alldeles för hög. Jag kan ta väldigt mycket, men som en vän skrev var jag tvungen att krypa/åla mig fram genom huset ja då är det väl tame fasen akut. Ja såhär i efterhand så känner ju även jag så. Dumt av mig att inte kontakta vården, men nästa gång kommer jag inte tvivla då ska jag ringa direkt jag får känningar.

 

Idag har jag fått hämta ut två paket det ena innehöll Tossingens fina babynest och det andra min fina skötväska som jag vann. Den passade perfekt på vagnen och hade så många fiffiga fack. Kommer verkligen få plats med ALLT i den. I brevlådan låg det också ett paket som innehöll kanelbullar direkt levererade från Pajala. Världens bästa mamma hade bakat och skickade ner en påse. Värmde upp en i micron och mumsade i mig, finns det något bättre fika en varma kanelisar? Tror inte det va!

 

Puss och kram och tusen tack för kommentarer här, på fejjan och insta.

♥