Ibland blir jag så frustrerad över att jag inte skötte skolan när jag var yngre. Jag har inga slutbetyg från högstadiet, jag har inte gått gymnasiet. Jag har tagit "strökurser" på komvux och gått usk utbildningen men jag har ingen större grund att stå på. 

Vill jag plugga vidare innebär det säkert minst 2 år på komvux eller folkhögskola för att ens komma in på universitet eller högskolan och bara där känns det ju som man ska behöva bestiga världens högsta berg. 

Idag vet jag precis vad jag vill jobba med IDAG 29 år gammal! Inte 15-16 år som man är när man ska göra gymnasievalet. Jag tog inte skolan på så stort allvar utan tänkte mer att det löser sig. Snacka om att kasta bort ÅR! Hur kan man vara så dum? Jag tycker synd om alla ungdomar som ska besluta över sitt liv i den unga åldern för vem vet vad man vill bli när man är så ung?

Hade jag idag kunnat dra tillbaka klockan hade jag pluggat järnet på högstadiet och sen sökt in på SA på gymnasiet för att fortsätta på högskolan, men så tänkte jag inte då när livet lekte. 

Jag kommer ALDRIG låta mina barn göra om samma misstag som jag. Jag kommer kämpa med all min kraft för att dom ska gå ut högstadiet och gymnasiet med en bra grund att stå på för att söka sig vidare om dom vill. 

För min del känns det ganska kört och det gör ont i mig, samtidigt är jag ung och har "all tid i världen" att utbilda mig men, ja MEN skulle jag orka alla dessa studier som jag måste ta ikapp? Vi pratar inte bara vissa kärnämnen vi pratar allt! Det är så lätt att vara efterklok, bitter och efterklok...

// Funderaren!