Dream on.

 

När jag var gravid drömde jag en massa otäcka drömmar. När jag väntade Freija drömde

jag att vi låg på ett berg ute i naturen, tror det var en picknik eller nåt, rätt vad det är så

kryper Freija ut för berget och faller ner flera hundra meter. I ren panik följer jag efter och

faller dom där flera hundra meterna jag också... när vi når marken så ser jag Freija

krypa runt, som om inget har hänt själv är jag så skadat efter fallet så jag är mellan livet

och döden sen vaknar jag i panik.

 

När Loke var född drömde jag att vi var och hälsade på i Stockholm. Vi skulle åka

pendeltåg och efter att jag kånkat på vagnen på pendeln och tåget susar iväg så

inser jag att Freija står kvar på perrongen. PAAAANIK! Jag vaknar såklart svettig

som tusan och går iväg till Freijas rum för att se att hon verkligen ligger där. Det

gjorde hon såklart. Jag sätter mig vid sängen och ger henne en puss på  kinden

kramar henne hårt och blir arg på mina hemska drömmar.

 

Ytterligare en sak som hände när Loke var nyfödd. Han sov bredvid mig i sängen och

jag vaknar tittar länge på honom och tycker att det ser ut som om han inte andas. Jag

skakar på honom och han öppnar sina yrvakna ögon och tittar på mig med en blick

som "Vad tusan håller du på med morsan". Jag tror jag vaknade upp av en hemsk

dröm även där när jag tittade på honom så var jag nog mellan dröm och verkliget.

Snacka om att hormonerna är elaka.

 

Innan jag blev gravid i mina ungdomsår så drömde jag jätte ofta att jag stal min pappas

bil. Jag körde runt i Stockholm som värsta ligisten. Krockade bilen och allt möjligt, men

vid drömmens slut så körde jag alltid in bilen i garaget, när jag ställde den där så såg

den alltid helt kvaddad ut men när pappa skulle fara till jobbet var det som om inget

hade hänt och egentligen var det ju inget som hänt heller. Skumma drömmar. Jag minns

att dessa drömmar var sjukt jobbiga, hetsiga.

 

Nu när bebisåren lagt sig och hormonerna återgått till sitt vanliga så drömmer jag nästan

ingenting. Men om jag väl drömmer så är det riktigt konstiga drömmar också oftast om

personer jag vet namn på men inte har någon speciell relation till. Vi känner liksom inte

varandra i verkligenheten. Drömmar kan verkligen spela en spratt. Ibland känns dom så

jäkla verkliga. Har man drömt en dålig dröm kan det liksom följa med under dagen och

man kan gå och irritera sig på att drömmarna inte försvinner eller att dom lyckats sätta

ett sådant stort intryck.

 

Har ni drömt mycket under era graviditeter eller drömmer ni mycket i vanliga fall?

sv: tack så mycket!:) de går bra faktiskt, har ganska roligt och krigar mig igenom matten!:)

Hmm, och drömmar. Drömmer så mycket varje natt, men brukar alltid drömma om sådant jag legat och tänkt på innan jag somnar, blir som en historia av allt tänkande i drömmarna :)

Jag drömde hela tiden.
Jag drömde ofta att jag blev lämnad av min kille och att han sa typ " men trodde du verkligen att det var dig jag ville ha? jag vill bara ha fler barn!" haha.
Det är tur att jag vet att han älskar mig. ;)

Jag har faktiskt klarat mig :) Nån gång riktigt där i början då var det någon dröm som följde med mig under hela natten, men när jag vaknade mindes jag inte riktigt vad det var så det var fort glömt.

Tur det, hatar mardrömmar :P