Denna dagen går nog till världshistorien vad det gäller trots. Jag har en liten man här hemma som säger NEJ, NEJ, NEJ till allt. Han ska styra och ställa och tjuter likt en siren såfort han inte får som han vill. Underbara trotsålder. När den ena går ur trotsen så går den andra in i den. Visst är det väl rart med barn så säg ;) Nu på kvällskvisten så var mamma gullig och skulle bjuda oss på café. Jag tog en latte, om den var god? Ja du fråga inte mig för den stötte herr trots ner i marken i ett hoppande och studsande trotsmoment. Vingliga bord och hoppande barn är ingen bra kombo ;)

 

Det underbara med barn är ju dock att den ena dagen kan man bli så less så less och nästa dag så är det som allt är bortblåst och man glömmer fort hur dom dåliga dagarna kan vara. Barn ger kraft och kärlek samtidigt som dom ibland suger all kraft ur en. Men kärleken och glädjen väger så mycket mer.

Älskade underbara♥