Jag ångrar inte för en sekund att jag opererade mig. Är det något man är missnöjd med som går att fixa till eller som man får möjligheten till att fixa till tycker jag att man ska ta den. Alla har vi olika prioriteringar i livet. Själv känner jag att jag är 26 år med hela livet framför mig, jag har fött två barn, det är väl baske mig välförtjänt att få känna sig tillfreds och nöjd med sig själv. Innan barnen hade jag små bröst, men ja dom fanns där jag hade bröst. Efter barnen ekade det tomt. En kal tom bröstkorg, jag såg själv ut som ett barn på överkroppen. Inte speciellt kul när man är över 25 år. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och tänka fan vad snygg jag är! Jag vill kunna klä mig som tjejer i min egen ålder utan att tröjor/tunikor/linnen hänger ner till naveln på en tom bröstkorg.
Vissa kanske tycker jag är helt knäpp som går ut med allt i bloggen såhär, men alla har ju rätt att göra vad dom vill med sin kropp. Man ska fasen vara nöjd över sig själv. Hade jag kunnat hade jag gärna tryckt in lite extra kilon i både ben och armar när jag ändå höll på men det vet vi ju alla att det inte funkar men jag är då ett steg närmare den jag vill vara resten får jag nog bli överens med gymmet om ;)
I Lördags var då dagen D äntligen här, eller äntligen och äntligen jag hade lika gärna kunnat tacka för mig och åkt hem igen så jäkla nervös var jag. Som tur var fick jag komma in på engång när vi kom fram till kliniken in och klä av sig och blev i tutad en massa piller, sen kom kirurgen och ritade på mig. Jag satt på den där britsen och hoppade upp och ner ungefär som att jag frös men jag frös inte jag var bara så jävla nervös. Narkosläkaren var mycket väl medveten om hur nervös jag var så ganska fort släpade han med mig till Op-salen och jag fick ta plats på op-bordet "Vaaad fan har jag gett mig in på???" var mina ord till alla människor som gick in och ut ur rummet. Sen la han en infart eller vad det heter i handen och en i armen och nu var vi påväg in i drömmarnas land. Tänk på något roligt sa han. Jag hade flera dagar innan planerat vad jag skulle tänka på. Mina barn när dom skrattade och kastade sten i Norge på den där stenstranden bilden som jag har som bakgrund på min telefon.
Hips vips så somnade man även fast man låg där i korta sekunder och tänkte nä nä narkosen biter inte på mig. Haha. Trodde jag ja. Rätt vare va blev man sedan väckt och hela operationen var färdig. Kändes som att det hade gått typ 1 minut fast det egentligen gått närmare en timme. När jag vaknade fick jag två sprutor i ryggen och ett super tight linne på mig, sedan rullades jag ut till uppvakningsrummet. Där låg jag helt själv men fick veta att det snart skulle komma en tjej till. På själva uppvaket var jag eld och lågor tjattra som aldrig förr och bad om att få min telefon. Jag ringde mamma, pappa, mannen och så instagrama jag ju ;P Jösses jag var så hög så hög så hälften vore nog. Då visste jag ju inte att jag var hög jag kände mig ju precis som vanligt.
Jag gick på tolatten, det kändes som att gå på moln. Man hade liksom inte ont nånstans. Jag fick en macka, nyponsoppa sen kom en sköterska med tidningen Elle finns det nån sämre tidning. Var tvungen att fråga om dom inte hade nåt mer skvalleraktigt då fick jag Ica Kuriren istället. Haha jorå skvaller vare... eller? Sköterskan upprepa flera gr att jag var så snygg... jaha jo man tackar tillsist vart det lite uttjatat. Men visst var det kul att höra. Mitt framför där jag låg var det en stor dörr och utsikt över ett annat rum där sköterskorna/läkarna satt och knappra på datorer. Kirurgen satt där en sväng och då hojta han och fråga hur det var jag gav tummen upp och ropa "fina fisken" haha usch vad jag skrattar åt det idag.
Klockan typ 12:00 kom det in en annan tjej som var ny op. Hon var inte alls lika piggelin som mig hon bara sov. Skit trist tänkte jag, jag som ville ha någon att prata med. Så vid 13:00 tiden åkte jag hem. Då började helvetet och man var inte så jävla kaxig längre. I bilen hem började jag må illa av morfinet jag hade fått. Inte visste jag att dom proppat mig full med sånt som man dessutom blev illamående utav. Fick ju även med mig dessa morfintabletter hem men dom har jag bojkottat helt och bara använt mig utav alvedon och ipren.
Tror vi säger fortsättning följer här... orkar inte skriva en roman.
Har ni frågor får ni gärna ställa dom :)
