Huvaligen idag var första gången jag såg ärren efter operationen. Jag jobbar verkligen i fel yrke jag kan inte ens se sår på mig själv... Fick kalla kårar och svimmningskänslor så jag var tvungen att ropa in förstärkning till badrummet. Mayday! Mayday! Emergency! Det hade läkt jätte fint enligt min käre karl, men det spelar ingen roll jag får ont i magen bara av att kolla på det. Haha. Liksom medvetenheten om att det har skurits med skalpell i min kropp och att det nu ska läka ihop... gaaaah! Man skulle hur som helst låta tejpen från op sitta kvar till den lossna och idag ca 2½ vecka efter så lossna den och det var dags att byta tejp. Nu får vi se hur ofta man får byta den här tejpen tror det blir oftare då den är smalare.

 

Nu ska det tejpas i minst 3 månader för att få så fina ärr som möjligt. Tur att jag har min såromläggare här hemma. Haha. Det är väl fasen så finkänslig jag är. Tänk om jag blivit tvungen att göra kejsarsnitt med mina barn då hade jag nog dött. Jag hade inte kunnat se på mig själv på evigheter utan att må dåligt och känna svimkänsla. Förra året skar jag mig ju i fingret ganska djupt och då fick Lina och Dessi rycka in jag vart ärligt talat vit i ansiktet och kände att nu svimmar jag! Men då kom dom mina änglar och plåstrade om mig :D Tur dom inte är så känsliga.

 

Blod, sår och elände ska hålla sig långt borta från mig.

 

Imorgon är det jobb på agendan igen. Ska jobba på ett ställe där det var jätte längesen jag var, men det ska nog gå bra ser fram emot det, sen är jag upptagen på kvällen också så det blir riktigt fullt upp imorn.

 

Kram♥