Efter ca 08:00 har jag ändå fått sova ett par timmar, om man bortser från en karl som sprungit in och väckt mig med jämna mellanrum och kollat hur jag har det. Det känns ganska bra, men helvetes ont. Knappt värt smärtan må jag säga och jag tänker icket ta dom där hokuspokustabletterna jag fick med mig. Jag får klara mig på Alvedon och Ipren för dom där andra dom gjorde då bara mer skada än dom var bra. Var typ i värsta illamående, ångest ruset hela natten, riktigt äckligt vad det. Speciellt när man var själv ja alla andra här hemma sov ju. Jag kommer aldrig kunna bli varken knarkare eller alkoholist för jag hatar att vara påverkad.

 

Igår när jag Instagrama och skicka sms till nära och kära vad jag nog riktigt upp i det blå iallafall. Läkaren frågade från ett annat rum hur det var med mig jag gav tummen upp och hojta "Fina fisken" haha. Ja jösses. Detta är då inget jag kommer att göra om om jag inte blir tvingad.

 

Kanske kan skriva en lite mer utförlig op-berättelse sen om någon är intresserad, om inte annat så kan det ju vara kul att ha kvar för en själv. På återseende.