Igår var jag på utvecklingssamtal på förskolan för Freija. Allting stod jätte bra till och hon är en omtyckt tjej av både kompisar och pedagoger man blir nästan rörd när man hör hur dom pratar och beskriver henne. Hon är kompis med allt och alla och tar gärna initiativ till olika lekar och drar med resten av kompisarna, hon var helt i "nivå" med det man bör kunna i hennes ålder och det fanns inget att anmärka på, jag blir så stolt över vår fina tjej.

 

Fick även veta vilken skola hon kommer att börja på i höst, samt med vilka barn. Jag blev så glad när jag såg att hela förskolegruppen hamna i samma klass. Alla 6 åringar från samma förskola i samma klass. Det kan ju inte bli bättre. Vilken trygghet att få med sig alla kompisar som hon känt sedan hon började på förskolan. Nu väntar vi bara på att få veta vilken lärare dom ska ha. Det var tydligen inte helt bestämt ännu. Sedan väntar besök på skolan.

 

Förskole-pedagogen som höll i utvecklingssamtalet berättade även att 6 åringar är speciella barn. Dom har mycket funderingar och frågor. Mycket av det hon sa kände jag så väl igen med Freija. För ett tag sedan kom ju Freija till mig och fråga om det var länge kvar tills jag skulle dö och jag svara "det hoppas jag" Vad skönt svara hon då. I natt kom hon även ner från sitt rum "Jag kan INTE sova jag är så rädd att det ska börja brinna". Det har hon drömt i flera nätter nu, så hon fick bäddas ner i soffan med mig. Ikväll när hon skulle sova var hon näst intill hysterisk över att det "kunde" börja brinna och mannen som var så duktig och hängde upp hela TRE brandvarnare för Freijas skull men inte blev hon lugnare utav det.

 

Även idag har Freija varit på förskolan hon hade i uppdrag att ta med sig sin Finaste leksak. Det blev hennes nya Barbie som fick följa med. Först hade hon lite beslutsångest men tillsist blev det just den. Även Loke skulle egentligen till förskolan men han vägra i sten av mig förståliga själ. Han kom med ena undanflykten efter den andra jag fick med mig honom ut på uppfarten men där tog det stopp. Han skrek så han nog väckte hela Lövis. Så jag låste upp dörren lät han gå in och sen gick jag iväg med Freija och lämna henne. Mannen var givetvis hemma så han lämnades ju inte själv. Sen har vi ju 5 min till förskolan från vårat hus om ens det.

 

När jag kom hem igen var Loke borta, jag tänkte att han sitter väl och tittar på tv men icket. Han satt under ett litet bord i sitt rum och var arg. Efter ett tag kom han dock ner till vardagsrummet och byggde Lego medan jag kikade på Nyhetsmorgon. Även Loke har utvecklingssamtal denna månad och det ska bli himla intressant då jag själv inte är sådär jätte nöjd med situationen som den ser ut nu. Förmodligen blir han väl hemma nu till höstterminen drar igång. Det känns ju ändå viktigt att han ska vara på förskolan höst och vårterminen innan även han börjar skolan, men vi får väl se hur de går på utvecklingssamtalet jag vill inte gå in på detaljer här i bloggen innan jag vet mer om situationen så vi får väl se...