Höstlov & Begravning.
Vilken vecka det har varit. För det första har dom stora barnen haft höstlov. Jag har flugit fram och tillbaks till Stockholm på ett dygn. Då det i Tisdags var dags för begravningen av min kusin. Jag hade mått jätte dåligt sen jag fick beskedet men så fort jag landade i Stockholm så blev det som att ett konstigt lugn infann sig i kroppen på mig. Det kändes så skönt på något konstigt vis. Äntligen var jag där jag skulle vara. Vid mina nära och kära. Jag var på ett avstånd som gjorde att jag kunde krama om dom hur mycket jag ville och inte 100 mil ifrån. Det har varit och är jätte jobbigt att inte bara kunna åka förbi direkt. Jag har ju bara kunnat sitta här 100 mil bort och få uppdatering via pappa och sociala medier. Nu fick jag vara där.
Begravningen var jätte fin. Den gick i Aik-färger då Robert var ett stort Aik fan. I kyrkan spelades Hammerfall Glory to the brave och en Aik låt samt två psalmer som även var med på Roberts dop, i början av cermemonin spelades även Tears in heaven på orgeln. Det är så overkligt allting. Jag satt på tredje raden i kyrkan med massa långa människor framför mig och därifrån jag satt så såg jag inte kistan. Jag tror det var ganska bra. Då slapp jag sitta och titta på den hela tiden. Hade jag sett den hade jag gråtit mig igenom hela ceremonin. När vi gick runt kistan och lämnade rosor och sa farväl minns jag som ingenting. Jag minns att jag la två rosor där på. En från mig och en från mamma. Jag klappade på kistan och följde strömmen tillbaks till vår bänkrad. När Hammerfall låten spelades vart det också en hel del tårar. Efteråt var det så himla skönt att äntligen få krama om allihop. Min fina faster, hennes man och mina kusiner m.f.l. Ni är underbara allihop♥
Samma dag som jag flög ner till Stockholm så tatuerade jag mig på förmiddagen. Jag tatuerade in mitt gamla efternamn det namn jag delar med familjen på pappas sida. Det kändes viktigt nu. Det namnet har ju varit en del utav mig hela mitt liv. Sen tatuerade jag även in en räv bakom örat.
När jag skulle ta flyget från Luleå höll jag på att missa det. Jag satt ju för tusan vid fel gate(!) Jag var nästan sist på planet när jag väl fattat att jag satt fel, det var bara en himla tur att jag insåg det och hann. När jag kom fram till Arlanda tog jag Arlanda Express till centralen. Dit kom sedan pappa och hämtade mig. Jag förstår INTE hur jag och mina vänner vågade hänga runt i stan sent på kvällarna när vi var yngre. Fy fan rent utsagt vad rädd jag var när jag stod där i mörkret och väntade. Den ena skummisen efter den andra gick förbi. Där hade jag inte velat stå många minuter till. Snacka om att man blivit harig. Tacka vet ja lugna Norrbotten. Haha. När pappa kom så hoppa jag fort in i bilen, räddaren i nöden.
Vi åkte hem till ön och kolla på PH sen blev det sängen ganska direkt då jag var trött efter en heldag med spänningar i kroppen och veckor av dåligt mående som, som sagt släppte så fort jag kom till storstan.
Sen gick vi upp vid 08:00 och käka frulle och kolla på nyhetsmorgon innan vi gjorde oss i ordning och for iväg mot kyrkan. Efter begravningen gick vi till farmors grav och satte en vas med blommor också. Sen åkte vi hem till ön igen och åt lunch innan vi åkte till stan. Vi spanade i gallerian och nyöppnade Victorias Secret. Jäklar så mycket småfolk det var där inne populär butik på höstlovet. Sen köpte jag varsin resepresent till Freija och Loke. Freija fick en sjungande Monster High tandborste och Loke fick en fågel från Little live pets. Han älskar ju fåglar.
Innan pappa körde tillbaks mig till Arlanda så for vi och åt äkta Stockholmskebab, sjukt gott!!!
På Arlanda köpte jag en parfym till mannen i taxfreen, och pappa bjöd på kaffe innan han for hem.
Stockholm från ovan
♥
Kommentarer
Natalie
Hammerfall-låten var nästan värst, hade svårt att hålla mig för gråt då vi spelade den för herrn från fonus, men den är mycket värd för Robert :)
Svar:
Caroline Nilsson
Trackback
